Vi jobbar i en bransch, i ett land, där det gudskelov sällan händer stora saker även om incidenterna är frekventa och risken för allvarliga olyckor, bränder, naturkatastrofer finns här så är de så pass små att de i princip kan ignoreras. Kanske man tänker och händer de så är det kanske i grannkommunen och inte för många utan för några eller rent av bara någon. Någon annan. Ansvaret ligger också på någon annan, på något sätt, eller så tar vi syndaren Sune att skylla på. Alla vet ju att Sune vaknar sent.

Tyvärr är sent, kanske rent av för sent för någon, redan för ett antal år sedan, strax efter att Sverige var ledande i branschen och så pass att resurserna också började läggas på förebyggande arbete. Det var och är bra det. Resurser lades också på skydd och säkerhet i ett vidare begrepp och förbunden kom till med större tankar och mångfacetterade uppdrag som då kommunerna kunde göra kvalitativa och få ekonomiska vinster i. Tillsammans. Det var och är bra det med. I tanken, men allt för ofta, för prognoser är svårt detframförallt före, har mångas tankar havererat.

Grundorsaken till omorganisationen var oftast inte räddningstjänsten utan kommunerna ville pröva ett samarbete och en samverkan och valde då en organisation som är billig som pilotprojekt. Trots det håller inte budgeten när teoretiska principer krockar med verkligheten och inte bara i att mer relaterat arbete hamnat i organisationen utan också i att ”gratistjänsterna” man tidigare haft hos kommunen kostar. I ”nya ledningen” fick inte alla plats från den förra och nya tjänster/funktioner inrättas som sedan permanentas. Såväl på tjänstemannasidan som främst politiskt sitter man kvar i sina gamla organisationer och resonemang om uppbrott alternativt nya ekonomiska fördelningsprinciper och inte allt för sällan efter att ”man sett allvarligt på att det beräknade överskottet på 1,5 miljoner kronor har blivit ett underskott på 7 miljoner kronor”. Nu måste det göras något och naturligtvis är allt man tillfört och de nya uppdragen utom den rena räddningstjänsten bortglömt för nu ska det tas 7 miljoner och oavsett vad man gör, gjort och vilka regelverk som ytterst styr. Spar bara, lika för alla och lika är rättvist.

Har då svensk räddningstjänst budgetanalfabetism och är det lika illa för systrar och bröder utanför den kommunala räddningstjänsten exempelvis vid flygplatserna? Ja vill jag påstå, men också att detta inte är räddningstjänstens fel. Helt. För analfabetism uttrycker hur en person eller flera är i stånd att på egen hand tillgodogöra sig och förstå en skriven text och visst skulle det väl vara märkligt om ett helt kollektiv inte förstår vad de ska göra och vad som är grunduppdraget: att rädda liv. För det behövs resurser, även till operativ räddningstjänst, när inte risken blivit mindre utan i många fall faktiskt större. För även om det oftast inte händer så händer det frekvent och ibland stort och att tolka föreskrifter, lag och anvisningar som lägsta, minsta, det behöver vi inte om vi inte vill, och att ställa rekryteringskraven till att du måste ha puls är inte ansvarsfullt. Även om det är billigt.

2013 är ett år före val året då det fortfarande går att göra misstag politiskt och ändå bli omvald och jag är orolig om ni har vänjt er för det går att väcka Sune och hemligheten heter engagemang. Om du har tre kamrater som har tre kamrater är ni tretton. BRF består av många kamrater som har tre kamrater som har… och du behövs. För med dig blir vi med dina tre kamrater många fler som säger ifrån och som kan göra skillnad. Skillnad för operativ räddningstjänst såväl inom kommunen som vid våra andra arbetsplatser för tror ni våra flygplatser är säkrare än de internationella? Jag vet, men återkommer med det för BRF ska väcka Sune 2013 och gärna tillsammans med dig för nu måste det vara slut på detta bortsparande och manipulerande för allas skull. Till sist vill jag tacka vår hedersmedlem och svensk räddningstjänsts nestor, Kaare Brandsjö, som tidigare skrivit brandmannaminnen. Han vill med ålderns rätt slippa tvång och deadlines och det har han med den äran gjort rätt för men Kaare är Kaare så ett gästspel kanske man kan hoppas på. Otroligt mycket tack ska du ha och så bara kvar att hälsa er alla en tidig God Jul och ett Gott nytt år då nästa nummer kommer först nästa år. BRF:s år.

// Peter