En räddningschef sa vid Brandkonferensen i år att i hans organisation var omsättningen hos de nya deltidsbrandmännen 3 år. Alltså från det man lyckats, vilket var riktigt svårt, rekrytera en ny deltidsbrandman tills hen slutar går det bara 3 år. 

Under de tre åren har bara utbildningskostnaderna kostat organisationen 120 000 kronor för den brandmannen och ser vi ekonomiskt och avskrivningsmässigt på det är det då 40 000 kronor/året. Tänk om vi kunde dubbla den till 6 eller till 9 eller som förr till minst 20 år? Sedan kan man också konstatera att det är de äldre i gården som håller uppe detta och vad gör vi för att behålla dem? Stämmer detta verkligen på hela Sverige tänkte vi, (inte motparten eller MSB eller någon annan och visst är det märkligt med), men vi har nu kollat i vår medlemsstatistik på lite olika sätt och ja, det är så. Totalomsättningen av deltidsmedlemmarna är 10 % men tittar vi på hur de fördelas ser vi att på anställda under 5 år, (2009-2014) är det 21% och under 3 år, 2012-2014), 30% som då har börjat och…slutat. Alltså inte slutat vara medlem utan slutat vid räddningstjänsten.

Våra siffror speglar och har alltid speglat verkligheten utan att korrigeras och tillrättaläggas av någon kommunikationsavdelning eller politiker så man kan lugnt säga att dagens räddningstjänst håller sig flytande tack vare trotjänarna och att vi står på randen till den katastrof vi påpekat sedan lång tid. En 30 procentig personalomsättning och i skarpt ökande där våra trotjänare nu också säger sig ledsnat tyder inte på en bra organisation eller ens att någon egentligen brytt sig. Jo BRF har, och så har man ju haft konferenser och skrivit motioner…

Vad säger det också om arbetsmiljön med att ständigt behöva introducera ny personal och ständigt vara underbemannade?

Hur såg det ut för 5-10-15 år sedan i den egna organisationen och i det samhälle man verkar och hur ser det ut nu och vad ser man framåt. Inte framåt om 3-4 veckor utan om 5-10 år och motsvarar det vad man vill och vad som är acceptabelt eller utsätter man skattebetalarna för onödiga risker eller går vi rent av mot en helt ny ordning? En ordning där stor del av landets befolkning på större delen av ytan får leva under parollen ”rädda sig den som kan”, ni har ett egenansvar? Kort, varför är det så här och varför har det gått så långt innan vi nu äntligen fått upp dessa frågor på bordet i elfte timmens sista minut? Vi, är alltså BRF, för finns det någon annan organisation som berättar, visar och driver och som faktiskt tar ett helhetsansvar? Nix.

Nu måste vi börja med det vi kan lösa där vi är och ta resten senare och det som minst sagt är akut är att Sverige måste ta hand om sina deltidsbrandmän och visa att de behövs och uppskattas. Detta är en anställning och inget frivilligt uppdrag och då skall de också behandlas i alla delar som just det och inte bara i de delar som passar för stunden. I vinklade och ofta helt felaktiga påståenden för att passa ett syfte som inte har med risk, sårbarhet eller räddningstjänst egentligen att göra. Vi återkommer, BRF har och tar det ansvar i detta som alla borde ha. En trevlig helg tillönskas er alla, (ja nästan alla. )

/ Peter Bergh, Förbundsordförande Brandmännens Riksförbund