En otroligt rolig vår för BRF börjar övergå till sommar och tittar jag i backspegeln är jag otroligt nöjd med vad 2012 har fört med sig. Vilket stöd och vilka öppningar det gett för vårt fortsatta arbete och det här är bara början. Internationellt är det ett självklart val att tillhöra ett branschförbund om man har gjort ett yrkesval. Då väljer man de som kan sin bransch bäst och där yrkeskollegorna finns. I Sverige kan det tyckas osolidariskt men man kan stödja andra utan att hela tiden ha deras frågor med. Man kan också stödja den politik som främjar frågan eller välja att inte stödja någon alls i en annan fråga och kan andra kan vi även i Sverige. BRF har stöd av de internationella branschförbunden i vårt yrke och delges deras russin och varnas för citronerna. BRF är redan i framtiden om än inte riktigt färdiga och nöjda men väntar in våra motparter och på Brand 2012 var den övergripande frågan just varför inget eller så lite sker.
Rubriken skvallrar om vad jag anser för ”har man inte medarbetarna med sig kommer det inte att ske och sker det är det inte säkert att det sker som man tänkt sig”. Naturligtvis måste man då också ha medarbetarnas fackförbund med sig och då var vi tillbaka i förtroende och samverkan. Brand 2012 var en mycket bra konferens med duktiga, professionella föreläsare som inte blev sämre av att jag genomgående hörde alla säga att delaktighet, samverkan och kommunikation kan försätta berg. Jag vet ju att det stämmer på ett Bergh. Makt och härskarteknikerna är inte riktigt idag som på Napoleons tid utan mer sofistikerade men oavsett har de aldrig funkat. Inte ens för Napoleon. Det funkar inte heller om man tror ledarskap är som en brustablett och att det löser sig. Viljan och förmåga måste gå i takt och det är ledningen som ytterst skapar förutsättningarna. Sen, som facklig organisation och som medarbetare har du också ett ansvar och måste förstå olika roller och att andra tänker annorlunda än en själv. Även om vissa delar kan vara gåtfulla och svårförstådda.
Jag tänker just nu då på ”det breddade uppdraget” som jag fascinerat följt och som numera skrämmer mig mer än både tandläkare och ormar. Främst ur ett internbudgetperspektiv, faktiskt. Att å ena sidan göra mer, och även utanför det normala huvudmannaskapet, sen inte ha pengar nog för grunduppdraget verkar inte särskilt organisatoriskt smart. Att sen ”det breddade uppdraget” betyder olika saker beroende på vem du pratar med gör inte saken enklare och här kan jag förstå att det måste vara ett elände att veta vad t.ex. utbildningarna skall innehålla för MSB. Jag tror det är dags att vända på frågan och komma överens om grunduppdraget och först och inte från ”ord till handling” utan från ”handling till ord”. Vad gör vi och måste göra och inte minst då enligt lag och föreskrift? Sen samlar vi in och tittar på vilka former av breddade uppdrag som görs och passar vilket då också torde få bättre ordning i vissas ekonomi. Tänker man enkelt och från sin privata ekonomi får man lite bilder som ger tankeställare i vad som sker. Samma eller till och med mindre inkomster ska räcka till mer och till andra och är inte det ett tankefel och speciellt när man i andra änden tvingas spara bort funktioner i grunduppdraget? Samma saker gäller flygplatsbrandmännen och där har vi väntat lite väl länge nu så ett rejält omtag är planerat och kommer.
Men först, ska vi nu ha sommar och semester för gissa om hösten är full av arbeten och ”breddade uppdrag” och det krävs kraft och energi att göra skillnad. Så ha nu en otroligt bra sommar och en bra semester på er. Det ska jag ha, även om det skulle regna. Hade´
