Jag såg en reklamslogan på en rörmokarbil häromdagen; ”Johanssons Rör. Det är vi som rör till det” och lite så känns vissa frågor även om det inte är vi, det vill säga BRF, som i det jag nu ska skriva om väckt även den ryska björnen. Channel One Ryssland, som är världens mest populära ryskspråkiga TV-kanal, och som har mer än 250 miljoner tittare hörde av sig till mig och ville ha en intervju.
Producenten visste att BRF kämpar mot diskriminering i vad man kallade det moderna Skandinavien och vi var uppmärksammade för att vi markerade mot all diskriminering – och även då av män och står för ”lika för alla och att yrket sätter kraven samt att kraven skall uppnås för att kunna bli brandman”. Jag var på resande fot och i en annan del av Sverige än de men de insisterade och kunde då tänka sig bli kvar i Sverige ett par dagar till och även komma till mig och oavsett var jag då var.
Först blev jag lite smickrad må erkännas men sen eftertänksam och förvånad för vad var problemet, egentligen, och är detta så kontroversiellt? Jag kollade upp lite och jodå, det var Channel One som i programmet ”Yesterday live” hade det satiriska inslaget ”Russia attacks Sweden” framfört till tonerna av Abbas ”Mamma Mia” där man drev med vår försvarsförmåga. Detta var då inte tänkt att bli ett satirprogram utan spegla vår verklighet men jag avböjde ändå för jag ville ha lite mer framförhållning och veta mera och såg detta som något icke kontroversiellt där då inslaget i sig kunde väcka en insomnad debatt över självklarheter. Det var då det och då var alltså inte många dagar bort men hade jag vetat vad jag hör nu hade jag naturligtvis gett dem lite spår och tips för uppenbarligen har då denna fråga vaknat. Igen.
Förändring är nödvändigt annars stannar utvecklingen, men förändring är ofta väldigt svårt. I många fall havererar arbetet även om intentionerna och tankarna är väl så goda och oftast enligt mitt förmenade när öppenhet, delaktighet och känsla för medarbetarnas perspektiv och upplevelser brister. Det som lätt tolkas som motstånd är ofta känslan av att bara få uttrycka sig i positiva termer och innebär i praktiken ett slags censur mot att diskutera och skulle inte vem som helst bli lite frustrerad då? Yrkesidentiteten sätts åt sidan när perspektivet måste vara bekräftande och bara framåtriktande och då har man också kapat banden till historien och erfarenheten. Den erfarenhet som är basen till förändring och själva vaggan till att få en stabil och hållbar organisation oavsett om den är för eller mot och kanske rent av är viktigast när den trilskas. Det väcker bredd, kreativitet och genomarbetade beslut och man slipper ständiga skyttegravskrig.
En öppen modern organisation främjar delaktighet och är för kommunikation och håller sig från att bara stå för information och monolog. Dubbelriktat eller enkelspårigt och jag studsar till lite för formuleringar som: ”Givetvis ska vi följa upp och kontrollera att vi klarar våra uppgifter. Men det ska vi göra i öppna och godkända sammanhang. Av instruktörer och bedömare som har förstått sin roll och vet i vilket syfte vi gör det”. Skulle jag spetsa till det kanske det rent är lite av vad medarbetare läser in i dessa rader och liknande som gjort att man uppenbart har interna diskussioner. Alltså: Bara ”i godkända sammanhang”, och om man ”förstått sin roll och organisationens syfte” får man prata om olika frågor. Inte annars.
Naturligtvis menar inte räddningschefen så för det vore snudd på censur och att kränka mänskliga rättigheter och lite mindre laddat, ifrågasätta lagar och föreskrifter och någon ordning får det väl ändå vara även om just den här frågan handlar om exakt det Channel One i Ryssland med fler medier tycker är så konstigt, är det INTE ”lika för alla och så att yrket sätter kraven samt att kraven skall uppnås för att kunna bli brandman” i Sverige?Jo, för BRF är det så – och vi respekterar dessutom andras tankar och deras rätt att uttrycka dem även om vi inte delar dem.
Hade bra på er. Allihopa.
