”Ansvaret för räddningstjänsten skall finnas hos kommunerna där professionen lokalt vet bäst vad man har och behöver…” var tanken med den lag som i stora delar styr svensk räddningstjänst. Ingen förstod då att vi 10 år senare skulle se förhandlare, arbetsrättsjurister och politiker helt utan kunskap om räddningstjänst diktera villkoren centralt.
FAQ om konflikt och nytt varsel (Högerklicka -> Spara Som)Nu möter vi de lokalt med och de räddningschefer som till äventyrs deltar är bakbundna av direktiven och låter det ske. Dagligen har vi mött chefer som ger uttryck för att man inte stödjer sina centrala förhandlare utan oss och visst är det konstigt? En brandchef är inte vad en brandchef var förut kan man slå fast. Fattar de egentligen vad man orsakar i sin egen organisation eller är den egna karriären så tungt vägande att man slutat att ha ett kritiskt och framåtriktad tänkande chefskap för sin organisation och ett någorlunda ledarskap för personalen däri?
Det finns ett tydligt samband mellan vad man vill ha och vad man är beredd att betala och generellt vill människor ha trygghet, möjlighet till stöd och inte minst hjälp när något hänt man inte kan hantera själv. Räddningstjänst har man redan betalat för via sin skatt och det är faktiskt så att vanligt folk går ett steg till och KRÄVER att detta skall fungera. ”Inom godtagbar tid och effektivt”. Så är det tyvärr INTE redan nu på många platser och det blir sämre i allt snabbare takt. Där har vi kärnan i denna konflikt, varför har vi rekryteringsproblem för deltidsbrandmän och varför kan vi inte behålla de som redan är anställda? Svaret är inte bara ett gammalt och dåligt avtal men det är en väsentlig del. Avtalet och hur man hanterar frågor relaterat avtalet och parternas engagemang visar hur man ser på hela denna yrkeskategori och inte minst viljan av att behålla eller rent av stärka räddningstjänstens förmåga. Har man inte råd med deltid har man absolut inte råd med heltidstjänster så alternativet är frivillighet eller inget alls. Vad är det man och kanske ni inte fattar?
Brandmännens Riksförbund och andra fackförbund inom blåljussfären för en kamp med dåliga verktyg i en konflikt. Vi kan lämna slangen men inte helt och inte som snickaren ta hammaren med sig och gå hem. Samhällsfarligheten ligger som en våtvarm filt och lurar och visst, det måste vara så. Men inom rimliga gränser för när det överutnyttjas och används tillsammans med att lägga skuld och ansvar på enskilda och att spela på alla brandmäns vilja att skydda/hjälpa/rädda och ”tänk om det vore dina anhöriga”, då har man tagit flera steg för långt. Det görs hela tiden nu och det känns lite konstigt då vår konflikt bara säger att vi ska följa avtalet och på det sätt arbetsgivarsidan tolkar avtalet. Vi säger att vi inte längre löser utan nu får man lösa det man säger sig vilja, kunna och redan löser och vi får en situation utifrån hur man centralt från arbetsgivarhåll tror det fungerar. Det som möjligen skiljer sig från det resonemanget är att vi inte gör vissa arbetsuppgifter förutom ren räddningstjänst och sjukvård, dvs. det som skulle kunna drabba hälsa och liv. Där är vi även fortsättningsvis lojala med våra uppdragsgivare, Sveriges skattebetalare och allmänhet. Är vi i beredskap och det kommer ett sådant larm åker vi. Är vi inte i beredskap utan lediga krävs det en extraordinär händelse för att vi ska bryta vår ledighet och det sker trots detta under frivillighet säger arbetsgivarna centralt så då får vi försöka följa detta med då… Så är du brandman och tänker på ditt yrke, din bygd och dina nära och kära så gör något för operativa brandmän ovanligt, tänk längre och inte akut. Ställer du upp nu på arbetsgivarens kortsiktighet och feghet så saboterar du faktiskt för dig, de dina och svensk räddningstjänst i ett längre perspektiv. Jag vill åtminstone att mina barn och barnbarn också skall kunna känna trygghet, möjlighet till stöd och inte minst hjälp när något hänt man inte kan hantera själv. Det du gör idag får konsekvenser imorgon och det Brandmännens Riksförbund gör idag är att lägga ett nytt varsel för att det ska bli bra även då. Svårare än så är det inte och du, ta det försiktigt och hade bra på dig.
// Peter Bergh, Förbundsordförande vid Brandmännens Riksförbund.
