Intervju med Hoffa Johansson, SFF krönikör och mångårig debattör om samhällets beredskap. Hoffa har även suttit med i det s.k. Rundabordssamtalet med inrikesministern och är återkommande talare vid BRF och Polisförbundets kongresser.

Vi har på kort tid sett flera attentat i Europa, nu senast i Berlin. Hur ser Sveriges sjukvårdsberedskap ut i realiteten i en händelse av ett terroristattentat.

H: Tydligen finns det ännu idag ansvariga inom landstingen som fortfarande på fullaste allvar tror på inglasade nödknappar och hemliga ambulanskommandon som finns redo i stora uppvärmda källarvalv. Landets inrikesminister Anders Ygeman svarade i en intervju i Expressen för en tid sedan på frågan hur Sverige skulle klara en terroristattack som den i Belgien. Inrikesministerns svarade: “Relativt väl. Vi vidtar alla mått och steg för att vara förberedda. Vi övar i regeringen, i polisen, i sjukvården”. Det är en grovt vilseledande bild att ens antyda att Sverige skulle vara i närheten av en strukturerad beredskap för det akuta skeendet vid en samhällskris. Uttalanden om övning har ingen bäring i verkligheten. Fråga din granne om alternativa värmekällor och var skyddsrummet ligger, så blir ofta svaret “inte den blekaste”. Om människor fick ta del av fakta som visar hur hela områden i vardagen ofta är helt dränerade på ambulanser, så skulle orosgraden öka. Den låga graden av övning är inget annat än skrämmande.

Det är i verklig mening att invagga människor i en falsk trygghet att ge sken av något som inte finns och ännu mindre prövats. Ser man sedan på det sätt man från visst arbetsgivarhåll behandlar rikets brandmän, ambulanspersonal och poliser, så blir dylika påståenden löjeväckande. Sanningen är att kommuner och landsting under lång tid skurit ned på beredskap samtidigt som befolkningen och hoten i omvärlden ostridigt ökat.

Vad behövs för att säkerställa en god beredskap

H: Det krävs fordon, manskap och övning. För detta krävs ansvarsfull politik som i akt och mening har mod att prioritera och därtill tydligt markera mot nedrustningsivern.

Överslätande vänlighet, prat och tillsynes goda hjärtan kommer inte lösa direkta och nödvändiga insatser vid kriser. För detta krävs robusta organisationer som ständigt tränar och har tydliga krav på beredskap.
Se på Stockholm, Göteborg och Malmö där man idag inte ens lyckas bemanna upp en redan på förhand underdimissionerad prehospital organisation. Naiviteten är så utbredd att den nästan normaliserats.

Katastrofmedicinskt centrum; KMC, i Linköping flaggar nu om behoven av storskaliga samverkansövningar för att hantera följderna av exempelvis terrorhandlingar. Det är välkommet att vetenskapssamhället så tydligt sänder ut signalen till såväl myndigheter som befunnit sig i dvala som rikets lagstiftare. MSB har väckt upp frågan om skyddsrum och beredskap och skakat liv i kommunernas smått slumrande säkerhetschefer. Socialstyrelsen kommer tids nog att slå ned en hammare av bly i ambulanssverige, i synnerhet när man förstår vidden av den utspridda produktionsmentaliteten bland landstingen som riskblint experimenterar med LEAN och gränslösa dirigeringar.

En sak är säker; Jag kan försäkra inrikesministern och landets perifiera landshövdingar att listan över samverkansövningar i majoriteten av länen börjar och slutar med ett streck.

Sista frågan. Hur har det gått med de så kallade taktiska ambulanserna som föreslagits

H: Förslagen med taktiska sjukvårdsenheter och skyddsutrustning som kan användas vid extraordinära lägen var före sin tid. Polisen har utökat sin flotta med särskilda taktiska enheter, där även fordon med bår och en arsenal av potenta läkemedel finns. För ambulanssjukvården gäller nu att rusta upp och öva. Det finns inget hemligt ambulanskommando som sagt, så staten måste på allvar angripa frågan och tillse medel till den civila beredskapen, eller abrupt meddela medborgarna att sörja för sin egen säkerhet och sjukvårdsberedskap i händelse av en kris. Dagens ambulanssjukvård är inte dimissionerad eller insatsklar för större händelser. Allt detta kommer kräva en nära samverkan mellan blåljusaktörerna.

Så en parafras på f.d. statsministerns vädjan om att öppna era hjärtan blir; ÖPPNA ERA SINNEN OCH FÖRSTÅ ALLVARET – SVERIGE BEHÖVER EN KRAFTIGT FÖRSTÄRKT BEREDSKAP.