När racingstjärnan Kenny Bräck intervjuades i radions P4 eftermiddag i februari konstaterade jag att han, utöver en fenomenal bilförare, också är en person till vars tankar det är värt att lyssna. Ungefär så här lät det: ”Vad tänkte du göra efter kraschen, alltså varför och hur kunde du sätta dig i en racingbil igen?” ”Att komma tillbaka dit det hände är ett sätt att komma över och förbi att det hände och sen kan jag ju inget annat ordentligt. Att kunna är en sak men vara expert en annan och det tar 10 000 timmar att bli expert sägs det. Jag tror på det och är tävlingsmänniska…”

Jag håller helt med honom i komma-över-komma-förbi generellt, och sen då, 10 000 timmar innan man är expert? Om någon gör något 4 timmar om dagen i 250 dagar under ett år så blir det 1 000 timmar, vilket innebär att det tar 10 år att bli expert. Jag började med brandrelaterat fackligt arbete år 1986 i någorlunda hyfsad ordning, och om jag då lägger betydligt färre timmar då och per månad och sen 1992… för att bli fler från 2005… och från 2009 ännu mer så är jag då enligt Kenny Bräck expert på brandfackliga frågor, känn på den.

Nu gör inte en expert ”någon sommar” men tittar jag runt bland anställda och i BRF:s förtroendemannaorganisation är vi många som fyller Kennys kriterier och gudskelov, blandade med nya fräscha, ifrågasättande och inavelsförhindrande ungdomar i olika åldrar. Gubbar kan, likväl som gummor, men inte allt, även om de är experter på ett område. Tiderna förändras likväl som förutsättningarna och även om kunskap är lätt att bära är en del färskvara och behöver fyllas på. Gör man det tillsammans och är någorlunda ödmjuk och respekterar olika tankar och lösningar, samt att de har sitt ursprung också från någon annans tänk än ens eget löser det sig – och vågar jag lägga till – alltid. Det lär man sig också som expert i förhandlings/problemlösnings/diplomatibranschen, som mycket fackligt arbete är eller borde vara. Lite att tänka som Kenny Bräck sa, ”att komma tillbaka dit det hände”…

Det går bra för BRF nu och vi har laddat för våren med mycket aktiviteter och för egen del börjar min grova årsplanering bli allt finare. Jag svirar ju runt med VIP:are som på något sätt relateras till oss eller borde numera och visste ni att de är som oss? Ja, i alla fall de flesta, för det finns undantag, men de är även undantag för andra så det kommer att ge sig – de är inte experter, och då går det inte i längden. Apropå längd, BRF har varit kollektivavtalsbärande part sedan år 1946 och det tänker vi fortsätta med så länge vi har medlemmarnas förtroende – och vi växer alltmer i en minskande bransch.

Det ser vi som förtroende och vad sa Kenny? ”Att kunna är en sak, men vara expert en annan och det tar 10 000 timmar att bli expert. Jag tror på det och är tävlingsmänniska…” Jag tror på Kenny och på BRF för man måste kunna branschen och sin grej för att kunna företräda den. Tänk att få ha förmånen att företräda alla brandmän och brandbefäl som är experter och jag är expert för dem…. som att vara tränare för FC Barcelona, sug i er. Även en icke-expert kan konstatera att vi har väldigt få vårdplatser, bussar och dagisplatser inom den svenska räddningstjänsten. Jag avslutar med att flera av våra medlemmar har uppmärksammat att BRF redan i mars 2011 hade varnat för cellplast som isoleringsmaterial och undrat vad som blev av det naturligtvis relaterat till den tragiska branden i Mjölby. Cellplasten har inget med övertändningen i lägenheten att göra utan troligen enbart med brandspridningen i ett senare skede och såväl Brandskyddsföreningen som MSB är i och på detta. Det är bra det och här gäller inte riktigt komma-över-och-förbi och naturligtvis går tankarna till föräldrar och syskon men jag vill till sist åter varna er som yrkesmän för den här byggnadstekniken och med vilken snabbhet spridningen sker.

Hade´ Peter