En helt enig förbundsstyrelse beslutade att vårt svar till medlarnas bud skulle vara ett kategoriskt NEJ och det har framförts vid mötet hos Medlingsinstitutet 20.00 på söndagskvällen den 14 juni 2015.

Landets deltidsanställda brandmän tolererar inte längre att behandlas sämre än andra på arbetsmarknaden. De utgör en viktig resurs och ser årets alla timmar till att beredskapen att hjälpa kan upprätthållas och till en mycket låg kostnad för Sveriges kommuner. I många fall så låg och i ett så stringent avtal att både deltidsbrandmannen som dess familjs ekonomi och hela situation påverkas negativt. Fakta är att sedan år 2000 har deltidsbrandmännen fått lägre reallöneökningar än andra kommunalt anställda. Det har naturligtvis sparat pengar vilket är vällovligt för många kommuner men samtidigt bidragit till att deltidsorganisationen vid räddningstjänsten redan har och håller på att haverera i en lång rad kommuner ytterligare. Vi säger inte att avtalet är hela orsaken, vi säger att det är en av orsakerna.

Rekryteringen är minst sagt besvärlig och inget nytt men numera är även personalomsättningen alarmerande hög. Det leder i sin tur till bland annat höga utbildningskostnader och mindre en samlad yrkeserfarenhet i utryckningsstyrkorna. Det saknas personal på en lång rad brandstationer i landet och problemen är i många fall långt mer alarmerande än vad siffrorna ger sken av. Torsdagen den 11 juni 2015 mottog vi alltså ett bud från medlarna som visade sig vara ett blekt försök att rätta till den nonchalans denna yrkeskategori utsatts för de senaste 15 åren. Skl/Pacta har de senaste åren fattat tycke för mantrat ” Brandmännens Riksförbund måste inse att förändringar endast kan ske i små steg ” men vi måste då vara medvetna om vad små steg i ett litet avtal innebär. 1 procent på 1000 kronor är 10 kronor och på 10 000 kronor blir 1 procent 100 kronor. Höjer du ett avtal som reglerar deltidsbrandmännens ersättningar, vilken då totalt är cirka en fjärdedel av en normal vanlig snittlön för en heltidstjänst, procentuellt, så halkar avtalet efter i kronor och ören. Vi har kunnat visa och bevisa via SCB:s siffror att det även halkat efter i procent under förhandlingarna.

Det Brandmännens Riksförbund yrkade var relativt blygsamt och tveksamt om det skulle uppnå någon form av rättvisa då vi inte vet hur övriga avtal skulle utveckla sig över tid och vi hade då begärt ett treårigt avtal. Nu blev vi erbjudet ett ettårigt avtal som vi vet inte bidrar till att komma ikapp det vi tappat. Inte ens marginellt. Medlarbudet skulle inte underlätta rekryteringen utan göra ännu fler brandmän frustrerade och de redan frustrerade, som rättmätigen hade förväntat sig någon form av upprättelse, skulle kunna komma att avsluta sin anställning, och prioritera fritiden. Så säger de till oss och vi var och är då fortfarande oroliga. För dem och för svensk räddningstjänst.

Tänk på vad frågorna egentligen borde handla om och vad de nu handlar om i juridiska och administrativa spetsunderfundigheter och vad vårt bud egentligen är och varför? Tänk på vad som händer om 2-3-4 deltidsbrandmän lägger hjälmen på hyllan då signalerna som ges är att ni inte ser och inte vill se och stötta dem och tänk på att: Det kommer en dag efter konflikten. Ni räddningschefer i Sverige har ett ansvar för detta också och vart har ni varit? På de så kallade Ribb-konferenserna var ni och i otaliga möten är ni och där säger ni i stort sätt samma saker som BRF. Nu har vi främst mötts av personal och förhandlingschefer som inte kan räddningstjänstfrågorna.

Vi kan inte acceptera att deltidsbrandmännen hanteras illa eller att svensk räddningstjänst kloka kombination av hel och deltidsanställda brandmän havererar. Våra motparters agerande i detta tvingar oss att göra verklighet av varslet och redan nu börja fundera på steg två och tre om behandlingen av oss i förhandlingarna inte kraftigt förbättras. I sammanhanget påminner vi om att vi är ett branschförbund och organiserar frivilliga, värn deltidsbrandmän samt heltidsbrandmän som ett riktigt branschförbund och då vi inte tecknat avtal för heltidsbrandmännen lyder vi inte under fredsplikt för dem. Situationen är nu kritisk och faktiskt värre än vi hade förväntat oss även i de mest negativa av prognoser.

Vårt aviserade varsel kommer därför att träda ikraft från imorgon, den 15 juni klockan 06.00 men med en förändring. Varslen är lagda för att påvisa vilka problem och vilken kris som råder och i grunden ett agerande för att rädda den räddningstjänst vi känner och som kommuninvånarna litar på. Vi har t.ex. påstått att det inte fungerar bra med schemaläggning, med ledigheter och semestrar samt att våra medlemmar nästintill helt ansvarar för och sköter detta själva. Också. Att arbetsgivare utan rätt att kommendera brandmän att utanför sin beredskapstjänstgöring tar mer beredskap, åka på larm men även utföra andra arbetsuppgifter. Och på många subtila sätt.  Därför satte vi den gräns som rekommenderas i avtalet på maximalt 168 timmar under en tre veckors period till vårt varsel. Vi ville kunna visa att det skulle orsaka problem och då kunna bevisa att vårt tes var sann och att detta måste hanteras. Den delen i varslet har inte orsakat problem, den har orsakat kaos och vi är då nöjda och kan förändra det då syftet är nått.

Fri bytesrätt mellan brandmän accepteras och vi ger alla våra medlemmar en generell dispens från varslet relaterat byten och gränsen på de 168 timmarna och om inte ni kan byta är det arbetsgivaren som sätter hindren och inte vi. (Notera att ingen arbetsskyldighet utöver gällande schema på stationen föreligger men arbetsgivaren kan be er. Snällt.)

Vi är nu från imorgon i en fullt utvecklad konflikt. Vi förenklar varslet för brandmännen själva men vårt yrkande förändras inte på någon punkt och är inte bara sanktionerat av vår förbundsstyrelse, det är framsprunget ur mer än tvåtusen samtal och mail inkomna till oss efter att varslet om konflikt lades den 25 maj. Vi har fått nära 500 nya medlemmar och passerar säkerligen under närtid vilket också stödjer vår tes att brandmännen har tröttnat nu, är beredda och förväntansfulla. Förväntan att tas på allvar och hanteras som andra anställda. Det kommer mer information dels via medlemsutskick, via era förtroendevalda via webb och sociala medier. Sen är alltid mailadressen konflikt@brandfacket.se öppen för frågor. Också. Dispenser ges och prioriteras.

Hade bra på er och håll i och ut.

Det kan bara bli bättre.

// Peter Bergh, Brandmännens Riksförbund